I lördags kidnappade vi Jesper till hans svensexa. Jesper lurades till att kliva upp tidigt för ett parti badminton i Frescatihallen där han istället blev utsatt för en bilstöld och frihetsberövad kördes iväg. Färden bar till Huddinge för fyrhjulsrace och paintball och sedan vidare till Karlberg för korvgrillning och hinderbana. ”Café Båthuset” i Solna besöktes sedan för bastu med öl innan vi begav oss hem till Jesper, en färd han fick paddla i ett underbart Stockholmsvatten. Risotto med lammstek tillagades och åts upp under stor njutning och vi avslutade med världens kanske godaste panacotta.

[Show as slideshow]

Härlig påskhelg på många sätt och vis. Tog en dag ledigt extra (idag) för att förlänga ledigheten, bra beslut – känns som när man gick i skolan och hade lov i tid och otid. Oftast i tid då förstås.
Den långa ledigheten har möjliggjort att jag kunnat kolla på baseball från USA i direktsändning (vardagsmatcher börjar i regel 01:10 CET) så det har förstås blivit ett koppel sådana matcher. Tyvärr höll jag på att säga, för det har verkligen inte gått bra för laget jag följer, New York Yankees. 3-4 (dvs tre vinster och fyra förluster, en match kan/får aldrig sluta oavgjort) är resultatet hittills och nattens match mot World Series-deltagarna förra året, Tampa Bay Rays, var en pärs utan dess like. Jag satt och laddade som attan inför matchen och så står det 0-9 redan efter två innings. Matchen slutade 5-15. Inte direkt drömscenariot när man ska somna fyra på morgonen.

I söndags åkte Djurgården dessutom på en rejäl käftsmäll mot IFK Göteborg (torsk 0-6), en match som jag först tänkte åka till för att bevittna. Så blev inte fallet och nu i efterhand kan man lugnt konstatera att det var skönt det, inte direkt den match man skulle vilja betala dyra pengar för att se.

Nu ställer jag mitt hopp till att Yankees tar sig samman. Djurgården är i år en nedflyttningskandidat om man fortsätter spela som hittills.

Nu vet jag hur jag ska inreda mitt framtida hus.

Jag och Åsa var på Karins 30-årsfest i Abrahamsberg i lördags. Temat var maskeradbal och det ryktades på förhand vara vals på schemat. I efterhand blev det inte så mycket av den varan, tur var väl det med tanke på ens kunskaper i ämnet. Vi hade grymt trevligt och jag ger all min cred åt Mich som fullföljde sina planer att ta maskeraden ett steg längre i form av självaste Darth Vader! När jag kikar på bilderna nu i efterhand så måste jag nästan ge utmärkelsen till festens vackraste till värdinnan Karin herself, tjusig värre!

Foton från festligheterna:

[Show as slideshow]

Michel har sakta, säkert men ändå enträget smittat av sig sitt intresse och förtjusning (han skulle kanske använda sig av ett mer extremt synonym än ”förtjusning” i och för sig) för så kallad trancemusik. I mitt fall började det i slutet av förra sommaren med att jag följde med Michel till en av hans polare, Henrik. Han hade – som jag förstod det – precis införskaffat sig en egen utrustning för att kunna sätta ihop egna ”mixar”. Så vi satt där och lyssnade medan han jobbade på sina övergångar mellan låtarna (en bra dj spelar bra låtar som han sätter ihop till en enda stor slinga utan avbrott). Då spelade han den, låten som fick mig på fall. ”Time to Rest” av Andy Blueman med en remix av Daniel Kandi. En så kallad ”uplifting”-låt som bara blir mer intensiv ju längre den går.

Eftersom jag är helt rookie på området så blev den naturliga ingången att börja nöta ”A State of Trance”-avsnitt. Det är ett radioprogram med en holländare vid namn Armin van Buuren, ett namn jag återkommer till senare. Programmet spelar ”the latest in trance and progressive” vilket har fått mig hyfsat àjour med det som kommit de senaste månaderna åtminstone.

En dag i januari släppte Michel bomben. Armin van Buuren skulle spela på nästa ”Spring Break Cruise”-kryssning. Bomb och bomb, det var väl snarare först mer av en kinapuff för mig – men ju mer jag lyssnade på musiken och mer förstod denna holländares storhet så blev jag mer och mer intresserad. Sagt och gjort, vi hängde på låset när biljetterna släpptes och köpte en tvåbäddars A-hytt till evenemanget.

Kryssningen var alltså en 24-timmars renodlad trancekryssning med en handfull dj’s som spelade på tre olika golv. Färjan var den relativt nya Silja Galaxy och gick mellan Stockholm och Åbo. Redan vid terminalen började jag förstå att det var en viss sorts människor som drogs till den här sortens evenemang, och jag vill påpeka att det inte är menat som något negativt men jag kände inte riktigt igen mig själv i de med rosafärgat hår och medtagna högtalare på pirra. Vi träffade dock Michels kompis Åsa vid terminalen, och det var väl tur det. För…

… handen på hjärtat, kände jag mig lite malplacerad i terminalen så var det ingenting jämfört med känslan ombord. Den ene var space’igare än den andre, det kändes som en slags tävling i att ha de mest galnaste kläderna eller det mest färggranna håret. Placera in mig, den smått försynta och mellanmjölkens frontfigur i detta hav av sköna, underbara men smått knasiga människor så har ni förstått min personliga förvirring. Men vad gör väl det när man har Michel som dörröppnare till denna nya värld? Om det vore så väl. Vi drog till tax free’n och köpte på oss allt vi kom över och sen drack vi. Och drack.

Vi drog så småningom upp till ett av dansgolven och började dansa så smått. Vi hittade återigen Åsa med sällskap och slog följe på dansgolvet. Redan efter en kvart är Michel nödig och måste förstås till hytten för att kunna utföra det naturen kallar på, han skulle komma tillbaka. Det gjorde han inte. Så där står jag och dansar med mina nya vänner varav två jag i bästa fall hälsat på. Vet inte riktigt tidsförloppet men har för mig att jag hittar Michel i vår korridor en timma senare som en helt annan person. Spritflaskan som var en liter för en timma sedan var nere på centerliternivå. Sedan minns jag egentligen inte så mycket mer än att vi gick huvudnumret Armin van Buuren som Michel såg i ungefär tio minuter innan han försvann. Några timmar senare, 05:30, staplade jag in i hytten för att sova vilket Michel redan gjorde. Morgondagen efter – fortfarande en stor fest- och dansdag – tillbringade vi i hytten sovandes. Ok, jag var inte speciellt pigg heller men jag kände att jag behövde göra ett moraliskt sällskap. Vi låg och snackade killsnack, riktigt kul faktiskt.

Min räddning var att jag fick hänga med Åsa, hennes syster och vänner. Jag är gediget tacksam!

Här är lite foton:

[Show as slideshow]

Är ledig idag, skriver sen varför. Just nu sitter jag mest och youtube:ar. Är som bekant ett stort fan av Bob Dylan men det brukar vara svårt att förklara vad exakt som tilltalar med hans musik, framförallt med tanke på att han är en sådan tråkmåns och faktiskt inte framför sina egna alster alltför väl. Det är när andra gör sina versioner på hans låtar som han på något sätt växer som artist. Min favoritcover alla katergorier är Stevie Wonders version av ”Blowin’ in the Wind” på ”The 30th Anniversary Celebration” i Madison Square Garden på 90-talet. Se, lyssna och njut:

Sitter och kollar på ”Kvällsöppet med Ekdahl”, kvällens program berör prostitution i Sverige och Tyskland. Efter att sidekicken Marcus Birro fått basunera ut hur illa han tycker att män som köper sex är vänder sig Lennart Ekdahl sig till en gäst i studion och ställer frågan:

- Ja, vart kommer männen in?

Hälften av gästerna såg ut att vilja svara på vart exakt männen kommer in, även om det förstås inte riktigt var det som Lennart undrade.

Jag påbörjade en liten Nutrilettkur igår och har tänkt köra åtminstone fram till nästa veckoslut. Eftersom jag kör en renodlad VLCD (very low calorie diet) och således bara dricker mitt pulver och litervis med vatten så längtar jag tills jag kommer i det så kallade ketosläget; när kroppen inser att den inte får någon mat utan tar av ”reserverna” (fett och tyvärr lite muskler). Fram tills det läget infinner sig efter 2-4 dygn så har man en känsla av att vara bakis, inte så kul men jag vet av erfarenhet att man kommer att må riktigt gott när ketosen slår in. Det här är min tredje kur på bara ett år och polare och kollegor brukar fråga mig varför jag går dessa. Mitt svar är, utan inbördes ordning:

• ”Må bra”-känsla. Jag sover gott, ingen hungerskänsla och känner mig energistark på jobbet även sen eftermiddag.
• Viktminskning. Går inte att komma ifrån att den är en fin fördel att tappa cirka 0,8-1 kilo i veckan.
• Inget småätande. I och med att man är riktigt noga med att inte komma ur ketosläget blir det att man inte äter någonting över huvud taget. För mig som alltid gillar att ha något att tugga på är det en oerhört värdefull ”morot” att inte småäta.
• Enkelt. Inga kval över vad det ska bli för lunch eller middag. Måltiderna tar dessutom bara 1,5 minut :) På lunchen går jag numera en 50-minuterspromenad för att fördriva tiden.

Nackdelar finns också:

• Mindre fysisk ork. Även om det går alldeles utmärkt att träna under en VLCD-kur så får man hålla sig undan de tyngre träningsmomenten.
• Man får dålig andedräkt (jag läste en anledning men kommer inte ihåg varför), det avhjälper jag dock med SB12 från Apoteket.
• Tråkigt att äta (dricka) samma mat vid alla måltider.
• Associal, följer inte med på några luncher på jobbet.
• Man blir sjukt sugen på alla möjliga sorters godsaker vid minsta lilla lukt eller åsyn!

Kom nyligen hem från jobbet, en lång dag idag. Sitter och reder upp det sista inför faktureringen på jobbet och när det är stora konton blir jag sjukt pedantiskt. Det var bara jag och vår nya inköpschef kvar, han slängde dock in handduken någon timma tidigare än vad jag gjorde. Det var lite lustigt, det var så uppenbart att det bara var vi kvar i lokalen och när han gick så tog han vägen förbi mitt skrivbord. Ett ömsesidigt ”hej då” är ett scenario som brukar vara mer regel än undantag i sådana lägen, men han dissade mig rakt upp och ner och sa ingenting…

I förrgår fyllde jag år, hurra! Av Åsa fick jag två fina New York Yankees-tröjor, nya hörlurar till min iPhone och en ny hantel sedan tidigare. På jobbet åt vi en slags brownietårta, gott!

Igår var det Djurgården-Skellefteå på Hovet. Jag satt återigen på pressläktaren och den här gången var min uppgift att räkna tekningar och utvisningar. Det gick bra, däremot var resultatet 2-2 förödande för Djurgården, säsongen är i princip över även om vi både har chans på slutspel och en överhängande risk för kvalserien.

Missade Champions League både igår och idag :/

Edit: Hur kunde jag glömma?! New York Yankees vann den första matchen för säsongen idag! Dock bara en försäsongsmatch, men skönt för Alex Rodriguez att sätta en home run efter alla skriverier inför matchen.

Blev en Youtube-kväll samtidigt som teven rullar La Liga i bakgrunden. Mycket korkat gör man på fyllan men jag har en bit kvar till nedanstående nivåer.