Riktigt skön mash-up av Jay-Z’s ”Dirt Off Your Shoulder” och The Verve’s ”Bitter Sweet Symphony”.

1930-2010

Vila i frid och tack för allt.
†
George Steinbrenner

AB

Jag har aldrig varit…

… längre norrut än Boden, Sverige.
… längre söderut än Los Cristianos, Kanarieöarna.
… längre västerut än San Francisco, USA.
… längre österut än Varna, Bulgarien.

Det borde inte vara några problem att att komma mer öster, norrut och söderöver under min livstid. Norrut hägrar exempelvis Svalbard eller åtminstone det norra norska fastlandet med exempelvis Tromsö.  Söderut kirrar jag vid en eventuell Qatar- eller Dubairesa, eller varför inte vid en högst trolig Australien-tripp. Österut finns min drömstad Tokyo, så där ryker förstås det nuvarande ”rekordet” Varna om inte tidigare.

Däremot tvivlar jag starkt på att jag kommer att befinna mig på en mer västlig breddgrad än den som San Francisco ligger på. Det finns bara tre resmål som skulle kunna bräcka det: Vancouver, Hawaii eller Franska Polynesien (Tahiti). Den enda större staden i USA som ligger väster om San Francisco är Portland, men det känns inte riktigt troligt att jag besöker staden.

En lite mer osäker uppgift är vilken stad jag befunnit mig i som har varit lägst respektive högst ovan havsnivån. När det gäller lägre så har jag faktiskt inte en susning. Har inte varit i Kristianstad, den lägsta punkten i Sverige, men någon svensk stad borde ligga närmast kan man tycka. Annars så är det någon av de kaliforniska kuststäderna garanterat. Slog på Santa Monica (32 m), Santa Barbara (15 m), Morro Bay (19 m), Oakland (12,8 m) och Carpinteria (10 m) och ”vann” gjorde den sistnämnda. När det gäller den högsta punkten är jag desto mer säkrare. Högsta platsen är Teide (3718 m, vi var cirka hundra meter från toppen så låt säga 3600 m) och högsta staden borde vara Kingman, Arizona, med sina 1016 meter.

Man får tydligen en miljon dollar om man sätter ett hole-in-one på detta hål. Inte så konstigt när man tänker efter. Greenen är förövrigt en replika av Afrika.

Jag har nu i två dygn befunnit mig i Falun på min intensivutbildning som förhoppningsvis resulterar i ett körkort. Hittills har jag kört fyra 80-minuterspass i bil och suttit ett flertal timmar i datorsalen och avklarat tre av sju teoriövningar. Det flyter med andra ord på rätt så bra och jag känner av framstegen i körningen trots att jag inte har gjort speciellt många pass ännu, åt andra sidan så har väl inte övningarna varit de svåraste heller; start i backe, backa runt ett hörn, vända bilen på liten yta och liknande moment.

Vi (jag och Michel) bor i en liten stuga i centrala Falun tillsammans med två andra, Alex och Axel. Jag tar alltid fel på dem. I stugan intill bor två tjejer, de ser vi inte så mycket av.

Falun är en skön stad, även om det är lite kallt (och jag har bara med mig vårkläder). Invånarna pratar roligt, alla låter som min kollega Helene som är från Dalarna.

Nu blir det en ”power-nap”, vi ska på teoriklass klockan 17 och jag är lite trött. See you!

Tre nya coola arenor i USA:

Target Field

Stad: Minneapolis, Minnesota
Lag: Minnesota Twins, Major League Baseball
Kapacitet: 39504 åskådare
Kostnad: 568 miljoner dollar
Officiell invigning: 2010-04-12, Minnesota Twins vs Boston Red Sox
Övrigt: Twins spelade nästan 30 år i den föråldrade, och framförallt football-anpassade, Metrodome och hade under en längre period sökt sig efter nya alternativ. Ett tag var huvudspåret att flytta laget till en ny stad innan man år 2005 kom överens med staden om att bygga en ny arena. Ett imponerande bygge, även om 568 miljoner dollar är i budgetklassen om man jämför med nya Yankee Stadium (1,5 mdr dollar) och Citi Field (900 milj dollar) som är de två senast byggda arenorna efter Target Field. Jag älskar de arenor som likt Target Field låter en vila ögonen över stadens skyline ovan outfield.

***

Red Bulls Arena

Stad: Harrison, New Jersey
Lag: New York Red Bulls, Major League Soccer
Kapacitet: 25189 åskådare
Kostnad: 200 miljoner dollar
Officiell invigning: 2010-03-27, New York Red Bulls vs Chicago Fire (1-0)
Övrigt: Om det är något ställe ett upplägg med ett Red Bull-franchise skulle fungera så är det i kommersiella USA. De andra (Red Bull Salzburg, Red Bull Leipzig, Red Bull Brasil och Red Bull Ghana) är inte lika framgångsrika, mycket på grund av kulturkrockarna mellan just det kommersiella och det ideologiska. Det är därför extra roligt att se att New York Red Bulls faktiskt europeiserat sin verksamhet med en norrman som sportchef och svensken Hasse Backe som huvudtränare.  Den tydligaste skillnaden ser man dock på den nybyggda arenan, Red Bull Arena, där designen påminner en om arenor i Holland, Tyskland och Schweiz. När man kollar på arenans ”tickets plan” så ser man en sektion med uppmaningen ”supporters section is a standing and singing section”, när hände det senast i USA?

***

Meadowlands Stadium

Stad: East Rutherford, New Jersey
Lag: New York Giants och New York Jets, National Football League
Kapacitet: 82500 åskådare
Kostnad: 1,4 miljarder dollar
Officiell invigning: 2010-09-12, New York Giants möter ett för närvarande ej fastställt motstånd
Övrigt: De båda NFL-lagen från New York är likt New York Red Bull ovan förpassade till grannstäder i delstaten New Jersey. Nu är det inte så farligt som det låter, från centrala Manhattan till East Rutherford är det cirka en mil fågelvägen. Tänk Sergels torg till Bromma. För Jets har det däremot varit tuffare då arenan fram till den kommande säsongen varit Giants Stadium, till ägo av ärkerivalen och konkurrenten om sponsorer och publik; New York Giants. Till säsongen 2010-2011 står dock nya Meadowlands Stadium klar och ägs av de båda klubbarna. Byggd av Skanska som lånat idéer från Allianz Arena vad gäller möjligheten att byta färg på arenan beroende vilket lag som spelar. På bilden ovan ser man gamla Giants Stadium till höger och Meadowlands Stadium till vänster.

I helgen befann sig jag och Åsa på Coop Forum i Vinsta när vi mot kassorna gick förbi godishyllan. Intill denna stod ett ställ med havrebollar vilket gav mig en flashback till högstadiet då man levde på skolcafeterians toast och just havrebollar. De sistnämnda kostade tre kronor vilket gjorde att man med enkelhet kunde trycka i sig 2-3 stycken på lika många sekunder.

När vi tog ett paket så såg vi att de var tillverkade av ett företag vid namn Lincals och som var hemmahörandes i Bromma, det vill säga lite halvpatriotiskt som boendes i västerort. Åsa kände igen företaget och sa att hennes kollegor brukade åka direkt dit för större inköp. Sagt och gjort, påskhelgen till trots, bestämde vi oss för att sondera terrängen och se vart företaget fanns. In i bilen och upp med telefonen. Hemsidan lincals.se fanns inte utan vi fick förlita oss på företagsinformation från sökningar som sa en adress i Blackeberg. Vi for dit och hittade adressen efter lite trixande med mobilens GPS, dock var det ett hyreshus vars bottenvåning var utrymd. Då ville Åsa minnas att Michel, jobbandes på City Mail, vid något tillfälle sagt att Lincals skickat in en adressändring. Vi for hem och inväntar en uppdatering av deras adress istället. Eller så ringer vi Michel, men det känns för enkelt. Jakten fortsätter.

Uppdaterad 2011-02-03:

Lincals finns kvar på Ibsengatan 86 i Blackeberg (postort Bromma). Min sambo var där i veckan och köpte en ask havrebollar och tog lite foton, dessvärre blev de av väldigt dålig upplösning då hon skickade de som MMS. En ask kostar hur som helst 50 kronor och de har, precis som Nisse skriver nedan i kommentarerna, öppet till 15:00 på vardagar (och bara kontanter gäller). De säljer även sina kokosbollar (en ask 40 kronor, tre askar 100 kronor). Jag vill verkligen betona hur goda framförallt havrebollarna är direkt från bandet, bland det godaste jag ätit alla kategorier.

Guld och brons för Hellner och Olsson, så underbart! Ingen medalj för Norge och Petter Northug dessutom! ;-)

Trots Bob Dylans två album (USA- och UK-listettan Together Through Life och julalbumet Christmas in the Heart) så hittar jag inte mitt guldkorn från år 2009 på något av dem. Jag tycker att det förra året innehöll ganska lite i musikväg, däremot var det två låtar som stack ut och jag kunde faktiskt inte skilja på dem – så de fick dela på utmärkelsen ”Årets låt” i min bok.

Jay-Z feat. Alicia Keys – Empire State of Mind
Den har kallats för ”New Yorks nationalsång” och gått varm på dansgolven, även långt utanför det stora äpplets gränser. Tror att jag föll för låten pladask på grund av Jay-Z’s grymma röst och kaxiga attityd i låten. Jag menar; man sjunger inte ”I’m the new Sinatra” utan att ha lite stake. Alicia Keys vers är, om än något tjatig, mäktig. Hon har gjort en egen version av låten och i videoklippet nedan tror publiken att det är den hon kommer att framföra då hon inleder den som den egna versionen. Till publikens förvåning men stora eufori kliver Jay-Z in på scenen och levererar.

Citatet:
Catch me at the X with OG at a Yankee game
Shit, I made the Yankee hat more famous then a Yankee can
You should know I bleed blue

Manchester Orchestra – I Can Feel A Hot One
Jag kom i kontakt med bandet en morgon när jag hade MTV2 på i bakgrunden. Kanalens Biggest! Hottest! Loudest! brukar spela låtar som är perfekta att piggna upp till, ni vet när man står och sjunger med när man samtidigt borstar tänderna. Hur som haver så spelades en låt som jag inte hade hört tidigare, Shake It Out med just Manchester Orchestra. Till min stora glädje fanns bandet på Spotify, åtminstone den senaste skivan som i sin tur lätt var det bästa som släpptes under 2009. Där fann jag I Can Feel A Hot One och blev alldeles begeistrad. När jag dessutom läste om bandets kristna, bohemiska lead vocal – tillika låtskrivare – Andy Hull och bakgrunden till sången blev jag än mer tagen. Den är skriven efter att hans flickvän tagit sitt liv och med det i bakhuvudet är det svårt att inte behöva kippa efter andan.
Dessvärre är den officiella musikvideon bortplockad från Youtube men det ligger en version uppe där man även får följa låtens text.

Citatet:
To pray for what I thought were angels
Ended up being ambulances

Allsvenskan är av förklarliga skäl det hetaste samtalsämnet i sportsverige denna helg. IFK Göteborg och Solna AIK slåss om guldet och mitt kära Djurgården tampas för sin överlevnad i den högsta divisionen. Dock har 2009 mest handlat om baseball för min del, från dag ett. Satt och läste med frenesi de försäsongsrapporter som kom in dagligen om hur framförallt New York Yankees såg ut inför säsongen. En dålig start till trots så vann Yankees flest matcher under säsongen och nyförvärv som CC Sabathia ($23 miljoner i årslön) levererade väl. Minnesota Twins och Los Angeles Angels var inga större hinder på vägen till World Series, finalserien som går till bäst av sju. Efter nattens fina 8-5-seger på bortaplan leder Yankees denna med 2-1 i matcher.

Det har sagts att heja på Yankees är som att heja på banken i Black Jack. Att heja på Djurgården har den här säsongen varit som att heja på han med 2,0 i promille vid samma bord.