Stratosphere

Vår första vistelse i Vegas för drygt fyra år sedan gjorde vi med Roffe, Lisa och Anna. Då bodde vi ett par dagar på hotellet Stratosphere, framförallt för att det var ett av de billigare hotellen när vi bokade via hotels.com, mer än att vi egentligen visste något om det. Det visade sig vara ett lyckokast, för trots sitt avstånd till övriga hotell på strippen så var det förhållandevis fräscht, bra pool och har sitt signifikativa höga torn.

Givetvis planerade vi in ett besök till denna resa och fick besöket i present av familjen Arne Jansson i Harbo – tack snälla!

Vi började med en lunch på bottenvåningen i en 50-tals diner. Efter måltiden tog vi hissen upp 108 våningar upp innan vi bytte hiss för ytterligare en våning till utsiktsplanet. Därefter stegade en ruggigt nervös Andreas ut till Big Shot, som är ett uppskjut placerat 300 meter upp i luften, följt av ett frittfall vid 350 meters höjd. Jag har sällan haft samma känsla av ”vad har jag gett mig in på?”. Apatisk satte jag mig intill en skotsk kvinna som fick bli min extramamma för en stund. Upplevelsen visade sig inte vara lika skrämmande som jag först trodde, det var snarare riktigt coolt! Underbar utsikt.

Vi kollade in de tre andra aktiviteterna man kan göra från tornet men avstod med bestämdhet. Den snälla var en slags slänggunga över kanten, den lite läskigare var en slags tippbräda som ger en känslan av att man åker bergochdalbanevagn ut över kanten och den mest extrema hoppar man bungyjump huvudstupa ner för tornet till marken längst ner (dvs. 300 meter!).

Mat på Stratosphere:

Typisk amerikansk lunch:

På utsisktsplanet:

Bra vy över strippen. Det glasförsedda huset i förgrunden är det icke färdigställda Fontainbleu som gick i konkurs under konstruktionen och stått ofärdig i flera år:

Amanda trött på utsikten:

Uppskjutet och fria fallet Big Shot som jag åkte:

Vi åkte inte denna:

Vi bor i Spanish Oaks, de orangefärgade husen centrerat på fotot (Edit: Vid närmare eftertanke tror jag att jag har lyckats fånga Indian Hills Apartments på fotot och att de ljusa taken längst ner på fotot istället är Spanish Oaks):

Ytterligare en vy över strippen:

Åsa och Las Vegas:

Jag och Las Vegas:

 

2 kommentarer

  1. Det verkar onekligen som att det är Åsa som är fotografen i familjen med tanke på de två sista bilderna.. ;) Härliga vyer!

  2. Hehe, det var miniatyrfotot på iPad som lurade mig att det fotot – med lite hus i bakgrunden – var snyggare. Bytte ut det till det andra med något mer fokus på Åsa :)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.