Svält, avrättningar och koncentrationsläger i varje hörn – det finns mycket att höja ögonbrynen för. Men det som jag av någon sjuk anledning inte får bort från näthinnan är hur extremt ”photoshoppad” landsfadern Kim Il Sungs ansikte är på alla porträtt. I synnerhet är det hur vita tänderna är, det gnager i mitt huvud att han kommer undan så lätt. Med mycket enkla medel och som total amatör på bilduppdatering gjorde jag något åt saken; naturligt färgade tänder. Nu kan jag sova ut.

Före och efter:

.

Jag försöker komma på något originellt att skriva om händelserna på Utöya, där nu cirka 85 personer – de flesta ungdomar – är bekräftade omkomna, och explosionen i Oslo centrum som tog sju människors liv. Det går inget vidare, jag finner bara en tomhet och har gråten i halsen samtidigt som jag kollar på TV2 Norges sändning och bevittnar händelseförloppet och lyssnar på unga norrmäns upplevelser på Utöya.

En tjej i 14-årsåldern berättar hur hon tvingas springa ut i vattnet för att undvika kulorna som sköts mot henne. I vattnet blir hon fortsatt beskjuten och när hon dyker ner för att sedan tvingas upp till ytan för att andas står gärningsmannen (Anders Behring Breivik) fortfarande på stranden. Han ser ”rolig” (lugn) ut och fortsätter skjuta. Den unga tjejen klarar sig genom att simma ut Tyrifjorden där hon mycket senare nedkyld räddas av en båt som plockar upp henne.

Fredagen den 22 juli 2011, en mycket mörk dag för Norge.

Fick äntligen tummen ur och köpte de kuddar jag sneglat på hos Nordik i Bromma Blocks en längre period. Förmodligen är det anglofilen i mig som talar, men de kändes iögonfallande från första stund.

… längre norrut än Boden, Sverige.
… längre söderut än Los Cristianos, Kanarieöarna.
… längre västerut än San Francisco, USA.
… längre österut än Varna, Bulgarien.

Det borde inte vara några problem att att komma mer öster, norrut och söderöver under min livstid. Norrut hägrar exempelvis Svalbard eller åtminstone det norra norska fastlandet med exempelvis Tromsö.  Söderut kirrar jag vid en eventuell Qatar- eller Dubairesa, eller varför inte vid en högst trolig Australien-tripp. Österut finns min drömstad Tokyo, så där ryker förstås det nuvarande ”rekordet” Varna om inte tidigare.

Däremot tvivlar jag starkt på att jag kommer att befinna mig på en mer västlig breddgrad än den som San Francisco ligger på. Det finns bara tre resmål som skulle kunna bräcka det: Vancouver, Hawaii eller Franska Polynesien (Tahiti). Den enda större staden i USA som ligger väster om San Francisco är Portland, men det känns inte riktigt troligt att jag besöker staden.

En lite mer osäker uppgift är vilken stad jag befunnit mig i som har varit lägst respektive högst ovan havsnivån. När det gäller lägre så har jag faktiskt inte en susning. Har inte varit i Kristianstad, den lägsta punkten i Sverige, men någon svensk stad borde ligga närmast kan man tycka. Annars så är det någon av de kaliforniska kuststäderna garanterat. Slog på Santa Monica (32 m), Santa Barbara (15 m), Morro Bay (19 m), Oakland (12,8 m) och Carpinteria (10 m) och ”vann” gjorde den sistnämnda. När det gäller den högsta punkten är jag desto mer säkrare. Högsta platsen är Teide (3718 m, vi var cirka hundra meter från toppen så låt säga 3600 m) och högsta staden borde vara Kingman, Arizona, med sina 1016 meter.

Vi (jag och Michel) bor i en liten stuga i centrala Falun tillsammans med två andra, Alex och Axel. Jag tar alltid fel på dem. I stugan intill bor två tjejer, de ser vi inte så mycket av.

Falun är en skön stad, även om det är lite kallt (och jag har bara med mig vårkläder). Invånarna pratar roligt, alla låter som min kollega Helene som är från Dalarna.

Nu blir det en ”power-nap”, vi ska på teoriklass klockan 17 och jag är lite trött. See you!

När vi tog ett paket så såg vi att de var tillverkade av ett företag vid namn Lincals och som var hemmahörandes i Bromma, det vill säga lite halvpatriotiskt som boendes i västerort. Åsa kände igen företaget och sa att hennes kollegor brukade åka direkt dit för större inköp. Sagt och gjort, påskhelgen till trots, bestämde vi oss för att sondera terrängen och se vart företaget fanns. In i bilen och upp med telefonen. Hemsidan lincals.se fanns inte utan vi fick förlita oss på företagsinformation från sökningar som sa en adress i Blackeberg. Vi for dit och hittade adressen efter lite trixande med mobilens GPS, dock var det ett hyreshus vars bottenvåning var utrymd. Då ville Åsa minnas att Michel, jobbandes på City Mail, vid något tillfälle sagt att Lincals skickat in en adressändring. Vi for hem och inväntar en uppdatering av deras adress istället. Eller så ringer vi Michel, men det känns för enkelt. Jakten fortsätter.

Uppdaterad 2011-02-03:

Lincals finns kvar på Ibsengatan 86 i Blackeberg (postort Bromma). Min sambo var där i veckan och köpte en ask havrebollar och tog lite foton, dessvärre blev de av väldigt dålig upplösning då hon skickade de som MMS. En ask kostar hur som helst 50 kronor och de har, precis som Nisse skriver nedan i kommentarerna, öppet till 15:00 på vardagar (och bara kontanter gäller). De säljer även sina kokosbollar (en ask 40 kronor, tre askar 100 kronor). Jag vill verkligen betona hur goda framförallt havrebollarna är direkt från bandet, bland det godaste jag ätit alla kategorier.

Drog ner nya Battlefield 1943 i torsdags. Spelet släpptes till både PlayStation 3 och Xbox 360, fick bli till den förstnämnda då jag antar och hoppas att några av polarna köper det också så att vi kan ta några bataljer online. För det är precis det jag har gjort, sjukt kul att leka krig!